Det vet jag ju inte eftersom jag inte är mamma än. Men gör jag något för att förbereda mig?
Jag har en sån där fylla-i-gravidbok och i den skulle man på sidan för vecka 24 fylla i vad man gör för att förbereda mig inför att bli mamma. Jag skrev att jag inte riktigt vet, att jag inte gör något särskilt annat än att tänka mycket, läsa lite och köpa grejer.
Läsa om bebisar och föräldraskap
Efteråt väcktes ändå tanken, eller jag snurrade vidare i tanken på vad jag egentligen gör och om det ens går att förbereda sig på riktigt?
Så vad gör jag? Jag gör egentligen ingenting aktivt för att förbereda mig för att bli mamma, eller inget med tanken “detta är i förberedande syfte” typ. Jag läser självklart om föräldraskap, både på internet (på legitima sidor som typ 1177.se och via utbildade personers Instagrams, t.ex. Asabea, hett tips förresten!!) och i bokform. Jag kan verkligen rekommendera boken Praktika för blivande föräldrar av Agnes Wold och Cecilia Chrapkowska där man ur ett vetenskapligt perspektiv kan läsa om myter med graviditet och föräldraskap, rädslor och verklighet och annan väldigt praktisk kunskap.
Köpa bebissaker
Vi har köpt väldigt mycket till bebisen redan, säger redan för att jag bara är i vecka 26 i skrivande stund, det känns tidigt iallafall 😁. Vi har gjort så för att det är mer ekonomiskt att köpa grejer pö om pö under en längre period än att köpa allt på slutet. Men det har nog också varit ett sätt för oss, kanske framför allt mig, att förbereda mig för vad som komma skall, på det sätt som jag kan. Att köpa grejer till livet som växer inom mig är ett hanterbart sätt för mig att förbereda mig både praktiskt och mentalt, det gör att jag tänker på bebisen och dens behov (ja det är en ”den” än så länge). Det är hanterbart eftersom handla vet jag precis hur man gör (det är så lätt!) men hela bebis- och att vara mamma-grejen är något helt nytt för mig.
Vi planerar, skriver checklistor, gör upp budgetar, läser på om praktiska saker och pratar om bebisen och våra förväntningar och förhoppningar inför detta äventyr. Planera är vi bra på (att det sällan blir som vi planerat är en annan sak…).
Uppfostringsbiten förbereder jag mig nog för halvt undermedvetet. Det har kommit upp tankar och känslor om min egen barndom, hur mina föräldrar har hanterat saker och hur jag som barn har känt. Mina föräldrar är otroligt starka förebilder för mig när det kommer till föräldraskap.
Det finns väl säkert en miljard böcker om föräldraskap och uppfostran som man kan hugga tag i men jag tänker att jag kan ta mig an den litteraturen lite senare😅.
Den känslomässiga biten med att bli mamma
Allt ovan är ju enbart en slags förberedelse inför det praktiska med att vara förälder. Att förbereda mig för att faktiskt bli mamma, att ha ett barn, hela den mentala känslomässiga biten, det tror jag inte man kan. Det jag gör är att försöka hålla nere mina förväntningar på känslorna jag kommer känna. För tydligen tar det olika lång tid för en ny förälder att känna kärlek till sitt barn, att det kan bero på olika saker som hur graviditeten varit, hur förlossningen varit och andra faktorer. Jag försöker därför hålla nere förväntningarna på mina känslor och förväntningarna på mig själv i stort.
Är det någon som förbereder/har förberett sig på något specifikt sätt inför att bli förälder? Har någon nåt tips till en som famlar lite i mörkret inför detta?
Linnéa Sundström 