Glädjelösa dagar – graviditetshormoner?

Hej där, 

Allra oftast mår jag riktigt bra, är relativt pigg och glad och inga jättejobbiga graviditetssymptom. Sen kommer helt plötsligt dagar då jag känner mig extremt likgiltig till det mesta, rätt så glädjelös liksom. Jag känner mig skönt nog inte likgiltig inför bebisen, men allt annat nästan. Har svårt att ens låtsas vara glad, kan i princip inte förmå mig att le och jag blir helt orkeslös. 

Jag har en sån dag idag. Vaknade sån. Jag kände mig utvilad när jag vaknade, men inte glad, och efter att ha varit vaken i ca 30 minuter kände jag mig helt orkeslös mentalt och fysiskt. Hade svårt att ta mig från soffan till matbordet för att börja jobba. Men jag gjorde det såklart och tog mig igenom arbetsdagen, fick saker gjorda som jag skulle och sen slutade jag kl. 12. Och sen ska jag motivera mig till att plugga resten av dagen. Hur ska jag göra det?! 

Som tur är är såna här dagar otroligt sällsynta, har haft det två eller tre gånger sedan jag blev gravid. Jag tror och hoppas att det beror på några graviditetshormoner av något slag. I övrigt är jag väldigt stabil känslomässigt och mentalt skulle jag säga (tror jag i alla fall, haha). Kanske beror det på en blandning av graviditetshormoner, känslor inför kommande livsförändring,  stress med jobb och skola och att jag allmänt är tröttare nu som gravid än innan. Låter väl kanske inte helt orimligt? 

Jag känner mig inte direkt orolig, förstår och vet att vi alla kan ha dåliga dagar ibland, det är bara så tråkigt att när det väl slår till så slår det så hårt och inget tycks hjälpa. Det enda som tycks hjälpa är att rida ut det och ge det tid. Vid tidigare liknande tillfällen har det gått över någon gång på eftermiddagen, så jag hoppas på det den här gången också. 

Är det någon annan som känner igen sig i det här?

Att snegla på dessa underbara babykläder och babyfilten som farmor har stickat hjälper lite i alla fall.

Publicerad av annalinneaks

Jag tycker om att röra mig framåt, att utvecklas och växa. Ibland är det dock skönt och nödvändigt att stanna upp för att uppmärksamma och uppskatta vad man har. Att skriva är ett sätt för mig att göra det och du är varmt välkommen att läsa och ta del av mina tankar och min vardag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: