Gravid vecka 1-12

Jag har började ju skriva på den här bloggen för bara någon vecka sedan och har därför inte gjort någon “vecka för vecka”-uppdatering av min graviditet. Tänkte därför att jag idag skulle sammanfatta min första trimester. Jag kommer återkomma med en uppdatering om andra trimestern, vecka 13-27. Därefter tänker jag att jag gör en uppdatering varje vecka! 

Det är faktiskt himla kul för mig att skriva om det, att ge mig själv chansen och ta mig tiden att reflektera över hur jag mått under den här speciella perioden av mitt liv, som en graviditet ändå är. Det är en jävligt speciell grej alltså, att skapa ett liv i kroppen, att gå runt och bara göra det hela tiden, samtidigt som livet och vardagen bara fortsätter att rulla på. 

Gravid vecka 1-5

Detta var i december, jag var såklart omedveten om graviditeten, första två graviditetsveckorna är man ju inte ens gravid, lustigt nog. Vi fick reda på graviditeten strax innan jul och brottades med om vi skulle berätta för min familj innan jul eller om vi ville vänta lite. Min bror bodde hos oss just då och vi kände ett behov av att kunna prata om den här stora stora grej som händer oss. Så vi berättade för honom rätt snabbt. Vi berättade dagen innan julafton, på självaste dan före dopparedan, för mina föräldrar. Dels för att vi väldigt gärna ville det men också för att jag inte brukar spotta i glaset direkt när det serveras vin och hade ingen rimlig anledning till att inte dricka på julafton (finns ju såklart många bra anledningar, som att bara inte vilja, men jag brukar ju vilja liksom, haha). Så vi berättade för dom också väldigt tidigt och det kändes så bra! 

Mådde under den här tiden precis som vanligt, märkte inte så mycket fysiska symptom. Brösten var lite ömmare och jag hade molande värk i magen, precis som mensvärk bara, vilket man ändå kunde ha haft vid tid för mens. Jag misstänkte att jag var gravid på det klassiska viset, att mensen inte kom. Har väldigt bra koll på min menscykel och var bara en dag sen, men den brukar vara sjukt punktlig, så då testade jag mig och det visade fantastiskt nog positivt! 

Gravid vecka 6-12

Under den första tiden som gravid mådde jag lite illa på morgnarna, med betoning på lite. Jag spydde aldrig och det gick oftast över när jag åt frukost. En anna grej jag tyckte hjälpte mot illamåendet var att dricka kolsyrat vatten! 

Brösten var fortsatt ömma och jag kände mig tröttare, väldigt trött stundtals. Något jag märkte tydligt var att jag var mycket hungrigare än vanligt, samtidigt som jag blev väldigt mätt snabbt. Åt väldigt länge på grund av det, så jag tog pauser i ätandet under måltiderna, tog vääldigt lång tid att äta klart ibland. Det känns som att jag tidigt började bli mer kissnödig. Började (redan?) i vecka 11 behöva gå upp en gång per natt för att kissa. Jag trodde att det skulle dröja längre, men vet inte riktigt varför jag trodde det egentligen, kunde ju ingenting om graviditet, haha. 

Jag kände tidigt en stark avsmak för kaffe, usch vad äckligt det blev! Lukten hade jag tack och lov inga jätteproblem med. Steinar och min bror drack kaffe åtminstone två gånger per dag, så tur var väl det. 

Kände även avsmak för vissa specifika maträtter. Till exempel en specifik tomatbaserad röd linssoppa som vi brukade äta jätteofta, kunde inte få i mig den över huvud taget. 

Det mentala med att vara gravid

Vad som egentligen förändrades mest för mig från att jag blev gravid och under den första trimestern var den mentala biten. Eftersom jag mådde så oförskämt bra så påverkades inte mitt liv så mycket på ett fysiskt sätt och jag hade inga direkta krämpor som störde. Däremot så påverkades min hjärna. Alltså jag bara kunde inte sluta tänka på att jag var gravid, på bebisen i magen, på allt jag ville köpa inför bebisens ankomst, på vem den där inne är och alla tankar man någonsin kan ha gällande graviditet och bebis. Jag intog så mycket info under den första tiden så det är helt sjukt. Jag googlade på allt (höll mig till pålitliga källor, lite källkritisk måste man ju vara ändå…), scrollade på alla existerande internetbutiker för bebisar och bara tänkte och tänkte och tänkte på det. Undrade om det skulle vara så i mitt huvud i nio hela månader, då skulle jag ju bli galen!! Det lugnade ner sig lite senare, tack och lov! 

Men det var verkligen den största skillnaden för mig, och det som påverkade mig allra mest den första tiden, och det var jag verkligen inte beredd på. Jag tänker att hjärnan satte sig på högvarv för att på något sätt kunna hantera och bearbeta den här stora grejen som plötsligt ska förändra hela mitt liv. 

Dela gärna med dig om hur du själv mått/mår i graviditeten! Någon som känner igen sig i hur jag mått kanske? 

När vi fick veta!
Bild från den korta tiden då vi visste men ingen annan.

Publicerad av annalinneaks

Jag tycker om att röra mig framåt, att utvecklas och växa. Ibland är det dock skönt och nödvändigt att stanna upp för att uppmärksamma och uppskatta vad man har. Att skriva är ett sätt för mig att göra det och du är varmt välkommen att läsa och ta del av mina tankar och min vardag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: