Mina graviditetsveckor 13-28 har även dem gått väldigt smooth för mig. Har faktiskt inte så mycket att klaga på. Under gravidvecka 13 frågade min fyll-i-bok om graviditet hur jag känner mig och jag skrev ”Jag känner mig jätteglad!”, vilket säger en del om hur jag mår, för jag mår jättebra och känner mig verkligen jätteglad i allmänhet.
Under andra trimestern har vi gjort två ultraljud, ett under KUB-testet och det andra under RUL (rutinultraljudet). Vi har valt att inte ta reda på bebisens kön så det förblir en hemlis även för oss tills vi får träffa vårt lilla underverk!
Första ultraljudet
Det var inte förrän i gravidvecka 13 som vi för första gången fick se vår bebis (känns som en hel evighet sen!!). Då gjorde vi KUB-test, där man tar reda på sannolikheten för att fostret har någon kromosomavvikelse. Vi fick ett väldigt bra besked att sannolikheten var 1:20 000, om jag inte minns fel var det den minsta sannolikheten man kunde få. Det var väldigt skönt att få veta att bebisen mådde bra där inne och det var OTROLIGT häftigt att få se bebisen för första gången! Jag var inte riktigt beredd på hur det skulle kännas att få se den och att få se hjärtat ticka på inne i magen. Tyvärr fick inte Steinar vara med på grund av corona, men jag fick filma ultraljudsköterskans skärm under hela undersökningen så Steinar kunde se via videosamtal på väldigt nära håll, så vi var där tillsammans så gott vi kunde.
Det var inte förrän efter det första ultraljudet som det började kännas på riktigt, att jag verkligen har en bebis som växer i magen. Innan dess var det ju endast ett (eller två) graviditetstest som hade bekräftat graviditeten, men eftersom jag ändå mådde så pass bra i början så skulle jag nästan lika gärna kunnat inte vara gravid. Efter ultraljudet kändes det lite surrealistiskt att bebisen var i min mage, det kändes lite som att bebisen var på ultraljudsmottagningen och att jag var där och hälsade på den. För jag kände den ju inte i magen vid det laget heller. Väldigt konstiga känslor hade jag, haha. Men framförallt härliga känslor.
Att komma förbi graviditetsvecka 12
Man säger ju att missfallsrisken minskar avsevärt efter graviditetsvecka 12, så det var såklart väldigt skönt att passera det. Det var även då vi började berätta för folk i vår närhet. Det var så spännande att berätta för folk, älskade det!!
Efter gravidvecka 12 kickade även köpbegäret igång. Jag ville köpa allt på samma gång, haha. Vi planerade att köpa saker lite pö om pö från dess att vi passerat det första kritiska stadiet, för att på så sätt inte behöva köpa allt på slutet. Vi tänkte att vi på så sätt skulle kunna spara en hel del pengar. Jag tänkte skriva ett eget inlägg om det framöver.
Gravidkroppen
I gravidvecka 14 skrev jag i min fylla-i-bok att magen kanske hade växt pyttelite, det var första gången jag hade den känslan. När jag kollar tillbaka på bilder nu så känner jag att det inte hade hänt något över huvud taget vid det laget haha. Här kommer bilder från vecka 13 och vecka 23 för att jämföra. Det hade hänt mycket mindre än vad jag trodde i vecka 23 också. Man blir lite blind inför sin egen kropp när man ser den varje dag. Vid vecka 23 tycker jag ändå att magen ser ut att ha växt lite grann! Men som jag skrivit många gånger i fylla-i-boken ”jag vet inte om det är gravidmagen som växt eller om jag bara ätit mer än vanligt” haha.
Ungefär i gravidvecka 24-25 började magen ta mer fart skulle jag säga. Den växer väl olika mycket i omgångar känns det som, vilket jag hört är vanligt. Så om man ser bilden ovan från gravidvecka 23 och jämför med följande bilder från gravidvecka 24, 25 och 26 så tycker jag i alla fall att det ser ut som att magen växer på rätt mycket.
Graviditetssymptom i vecka 13-27
Jag har inte haft särskilt farliga graviditetssymptom under andra trimestern heller, likt den första trimestern. De symptom jag har dokumenterat i min fylla-i-bok är följande:
Mår illa: Aldrig/nej
Känner mig yr: Aldrig/nej
Jag är jättetrött: Ofta/ja
Jag är ovanligt kissnödig: Ofta/ja
Jag är extra hungrig: Ofta/ja
Mitt hår känns tjockare: Ofta/ja
Jag är gråtmild: Aldrig/nej
Jag har metallsmak i munnen: Aldrig/nej
Jag är öm i brösten: Ofta/ja
För det mesta har jag alltså under andra trimestern känt mig väldigt trött och väldigt kissnödig. Kunde verkligen ha varit värre känner jag.
Fosterrörelser
Jag började känna bebisen i magen i vecka 21. Åh så underbart det är att känna bebisen röra på sig därinne. Dock var det i början lite svårt att alltid vara helt säker på om det var bebisen jag kände eller om det var tarmar som kurrade eller rörde sig på nåt sätt. Sen på något sätt så bara visste jag vad som var vad. Jag har läst på många ställen att det i början känns ungefär som en fiskfena som snärtar eller dras i magen, men så har jag aldrig känt. För mig började det med svara sparkar. Det kändes som att någon gör sånhär ”booop!” med fingret på en, om ni förstår hur jag menar?! Fast inifrån magen då.
Tankar under andra trimestern
Jag har under andra trimestern, speciellt på slutet av andra trimestern, börjat tänka på och föreställa mig mer och mer att jag tids nog faktiskt ska få träffa bebisen i magen. Den har mer och mer börjat kännas som en verklig person, en person som jag kommer få äran att lära känna och som kommer bli en så otroligt stor del av livet, så mycket större än vad jag kan föreställa mig. Men det är ljuva tankar och känslor jag har om det. Det är en sån otroligt stor grej det här med att få barn, jag kan ju bara föreställa mig, men aldrig förstå förrän lillen faktiskt är här hos oss. Och som jag längtar! Och jag längtar verkligen mer och mer för varje dag som går!
Linnéa Sundström 